Demokratins ordlista
Demokratin behöver demokrater och demokratiskt språk. I vår tid används språket ibland på sätt som främjar populistiska intressen och vi glömmer att reflektera över vad orden verkligen betyder.
För att kunna prata om demokrati och hot mot demokratin behöver vi vara överens om ordens betydelse och hur de kan tolkas. Kanske finns det ord vi borde använda mer, eller mindre? Vissa ord har fått ny betydelse eller betyder olika beroende på vem som uttalar dem. Även när betydelserna kan vara många behöver vi reflektera över dem gemensamt. Folkbildningens metoder bygger på reflektion och språket är vårt viktigaste verktyg oavsett om det är talat, skrivet eller uttryckt genom konst.
ViMåstePratas demokratitalare kan inspirera fler att reflektera över orden och utveckla vårt gemensamma demokratiska språk. De åsikter som står i texterna är demokratitalarnas.
Aktivism
Britt-Inger Hedström Lundqvist
Aktivism är en viktig del i vår demokrati eftersom det handlar om när människor går samman och gör aktiviteter för att påverka, göra motstånd mot eller förändra orättvisor i samhället. En del menar att om man som jag tillhör en minoritet så föds man till aktivist. Det håller jag inte med om, att vara aktivist är inget man föds till utan något man väljer att bli.
Vad är då aktivism? Som etnolog vill jag nog hävda att berättelsen är grunden för aktivism. Men det behövs mer? Aktivism handlar om viljan att hjälpa och göra skillnad. En uppmaning till aktivitet, handling eller mobilisering.
Mahatma Gandhi lär ha sagt att: “Du kanske aldrig får veta resultat av ditt agerande, men om du inte gör något alls kommer det heller inte att kunna bli något resultat.”
Det finns olika slags aktivism. Ett förminskande av mänskliga värderingar i ett samhälle kan leda till stora sociala rörelser och utomparlamentarisk politisk aktivism. Det kan då skapas en motrörelse av protester mot den attitydförändring och den förskjutning av värderingar som skett. Kulturarv, historia och aktivism är några av de starkaste politiska verktygen vi har.
Vi vet sedan tidigare att feministisk aktivism många gånger har sin start i ett socialt engagemang som ofta är en reaktion på någon slags orättvisa, som kan väcka en slags vardagsaktivism. Det sociala engagemanget övergår till en samhällskritik och en önskan om förändring. Lägg sen till bristande välfärd och samhällets oförmåga att visa medmänsklighet så har vi drivkraften bakom aktivism. Feminism kan ses som ett ”hoppets politik”, där drivkraften ligger i strävan att förändra världen till något bättre.
Det är också tydligt att rasism och främlingsfientlighet är två faktorer som ofta skapar motkraft i form av aktivism och motstånd. Klass och hierarkier är också faktorer som påverkar aktivismen. Nätaktivism är en annan sorts aktivism som är en del i det politiska spelet och ett verktyg som kan göra skillnad i samhällsdebatten. Det finns exempel där nätet spelat en roll och skapat mobilisering med ett tydligt och större syfte och mål. I de fallen handlar det om att berätta berättelsen, bilda opinion, få stöd för frågan och vilja åstadkomma något. Till exempel kan man titta på det som hände i Göteborg 30 september 2017 där målet var tydligt – inga nazister på våra gator. Motdemonstranterna skanderade sitt budskap när Alternativ för Sverige hade möte.
I Sollefteå ville BB-ockupanterna stoppa stängningen av förlossningsavdelningen, det demonstrerades och ockuperades för att få fram budskapet. Det måste finnas ett mål för aktivismen och att man, som ordet antyder, är aktiv.
Så vad är då aktivism? Våra berättelser, våra demokratiska rättigheter och vår historia kommer alltid vara viktiga och en del av aktivismen, men berättelsen i sig är inte aktivism. Men med berättelsen kan sen kraven, aktiviteterna, rörelsen och kampen fortsätta. I vårt nya politiska landskap skapas hela tiden nya berättelser och då måste en ny kamp skapas för att bevara vårt demokratiska samhälle. Aktivism blir aldrig omodernt eller utnött utan den skapar bara nya aktiviteter.
Reflektera
Vilken roll har aktivism i en demokrati? Påverkas din syn på aktivism av den här texten?
Bildning
Benton Wolgers
Det sägs att det finns bödlar
som njuter av gregoriansk körsång
Tortyr och förfining
tätt sammanvävda som trådar i en trasmatta
och där
städaren på mordkliniken ömt
pysslande och viskande med sina rosor
vattnar
två delar väte och en del syre
droppar med liv och skummande raseri
spegelblanka trolska tjärnar
och ohejdbara översvämningar
ett barbari svepande med sig allt i sin väg
inget synes skonas
men där borta
vid regnbågen vid horisonten
lågmälda samtal med mostrar om fastrar
och en elegant komponerad
marängsviss
där vitorna vispats
så omsorgsfullt
att skummet lyftes med stil
Reflektera
Ellen Key sa: “Bildning är det vi har kvar när vi glömt vad vi lärt oss”. Vad menar hon med det? Är bildning andra saker också, vilka svar finner ni i dikten?
Civilsamhälle
Kristina Persson
Det finns många definitioner av civilsamhälle men nästan alla har gemensamt att de inte är offentlig sektor, företrädare för partipolitik eller näringsliv/företag
Civilsamhälle är organiserad, frivillig samverkan mellan enskilda medborgare som samlas kring ett eller flera gemensamma intressen, oavsett vilka de är. Organiserat samarbete mellan enskilda individer kallas ibland den tredje sektorn och ses som en värdefull bas för vår demokrati.
Civilsamhälle
Anna Ardin
Civilsamhället är en arena där människor kan mötas, dela idéer och formulera alternativ till den rådande ordningen. En ideell logik där det varken är ekonomiska vinstintressen eller offentliga sektorns medborgerliga perspektiv som styr. Det är här engagemang, identiteter och moraliska perspektiv formas – något jag ser som nödvändigt för att demokratin ska fungera. Demokratins institutioner, som val och kontrollinstanser, är bara en ram för att balansera röster och hålla makten i schack. Men civilsamhället behövs för att fylla den ramen med innehåll.
Civilsamhället är också viktigt för att det erbjuder en plats där normer kan ifrågasättas. Det är här vi kan formulera alternativ till de regler och strukturer som annars begränsar vårt handlingsutrymme. Samtidigt kan civilsamhället fungera som visselblåsare, genom att lyfta fram problem och orättvisor som annars inte skulle uppmärksammas och genom att utkräva ansvar.
Reflektera
Vilken roll spelar civilsamhällets organisationer i vårt samhälle idag? Är det en plats för förändring, eller håller det på att förlora sin betydelse?
Reflektera
Har du någonsin känt att du inte fick vara delaktig i en beslutsprocess? Har du exempel på beslutsfattande där alla fick vara delaktiga?
Delaktighet
Michell Malmgren
Delaktighet och demokrati är två sammansvetsade ord som likt en flod rinner genom varje samhälles hjärta, vars värde sträcker sig bortom de officiella strukturerna.
Delaktighet är inte bara en rättighet, utan ett starkt behov! En uttrycksform som ger känslan av att människans röst har en betydelse och hennes handlingar är en del av att forma världen. I en demokrati är delaktighet som ett flöde av tankar, idéer men framförallt drömmar som förs samman till ett kollektivt beslutsfattande och varje individ är en stjärna i detta universum. Det universum som är motorn till samhället och demokratin där vi tillsammans för det framåt.
Förglöm ej att det är i de ack så små mötena som den så stora demokratin föds och frodas.
Delaktighet..
..som nyckeln till klimatomställningen
Tove Ahlström
För att klimatomställningen ska lyckas måste vi alla vara inkluderade och bidra – men varför är det så många som känner aversion och går i motsatt riktning?
När jag var VD för tankesmedjan Global Utmaning drev vi ett projekt som hette Klimatagendan, som tog fram en konkret plan för hela Sveriges klimatomställning. En central del av Klimatagendan var folkbildning, där vi engagerade civilsamhället och fackföreningsrörelsen. Vi insåg att utan dessa aktörer – som ofta står närmast människor som påverkas av förändringarna – skulle vi sakna den delaktighet som krävs för att driva utvecklingen framåt.
När omställningen sker i snabb takt försvinner vissa typer av jobb medan andra skapas. Det innebär att många vuxna behöver vidareutbildas och få nya verktyg för att hitta sin plats i den gröna ekonomin. Då är det viktigt att fackförbunden och företagen jobbar ihop och skapar delaktighet. Det handlar om att säkerställa att ingen lämnas utanför, och det räcker inte att enbart utbilda nästa generation – vi måste också stödja dem som redan är i arbetslivet.
Nu som generalsekreterare för Nätverket för Hållbart Näringsliv ser jag att fackförbunden, som till exempel Handels och Vision, är delaktiga och vidare skapar möjligheter med näringslivet. Handels har till exempel aktivt arbetat för att införa gröna inslag i kollektivavtalen och drivit på för klimatombud på arbetsplatserna. De har även etablerat ett påverkningsarbete som har lett till en historisk överenskommelse om konsumtionsbaserade utsläppsmål. Vision å sin sida arbetar med att integrera hållbarhet i sina egna riktlinjer och ser till att hållbar utveckling blir en naturlig del av arbetsplatsutveckling och företagsledning. Det gör mig glad att se ett växande engagemang.
Men delaktighet är mer än arbetsmarknad. Hur kan vi engagera fler i bostadsområden, skolan och kulturen? Hur ser vi till att hela samhället rör sig i samma riktning? För att klara omställningen behöver vi tänka större och djupare – och skapa utrymme för varje individs röst och insats. Så vilka praktiska åtgärder kan ditt företag eller organisation vidta för att göra fler delaktiga i klimatomställningen?
Låt oss bygga en framtid där delaktighet är vår styrka och där klimatomställningen blir något vi gör tillsammans.
Reflektera
Klimatkrisen är överväldigande och skrämmande. Hur kan vi inkludera flera i kampen mot klimatkrisen? Kan känslan av delaktighet skapa trygghet?
Demokrati
Anna Ardin
Demokrati kan förstås på många olika sätt, hur vi som ”demokrater” definierar begreppet påverkar hur vi ser på samhället och varandra. I min forskning har jag ändrat mig i min uppfattning om demokrati flera gånger, men jag utgår just nu från en syn som inspireras av filosofen Jacques Rancière, där demokrati inte bara handlar om val och lagar utan om en rörelse för att fördela makten och arbeta mot att den privatiseras och centraliseras till några få. Det är i det här perspektivet en pågående process, där alla – “vem som helst” – ska kunna ta del av makten och delta i samhällsstyrningen.
Rancière beskriver demokrati som en idé om politisk jämlikhet, där det inte finns några naturliga eller förutbestämda kriterier för vem som får styra. I stället utmanar demokratin de hierarkier och normer som begränsar människors tillgång till makt och inflytande. Den är öppen för alla och bygger på att varje människa erkänns som kapabel att delta i det politiska livet. Detta gör demokratin unik, men också störande för de som vill behålla maktstrukturer och privilegier.
En särskilt viktig aspekt av den här sortens inkluderande demokrati är deliberation – tanken att så många som möjligt ska få vara med och påverka genom dialog, samtal och gemensamt beslutsfattande. Deliberativ demokrati skiljer sig från bland annat:
Majoritetsdemokrati, där en majoritet kan fatta beslut, även om det innebär att förtrycka minoriteter.
Valdemokrati, där demokratin reduceras till att rösta vart fjärde år utan att människor har inflytande mellan valen.
Deliberation innebär att vi ser demokrati som något mer än formella regler och institutioner – det handlar om att lyssna på olika röster, även de som utmanar det vi ser som ”normalt”.
Demokrati
Henrik Arnstad
Ordet ”demokrati” har blivit en så vardaglig del av språket att det nästan aldrig definieras. Men vad betyder demokrati, egentligen? Frågan är i själva verket mycket svår att besvara, eftersom demokrati är ett ord med flera olika innebörder.
Ett vanligt sätt att tolka demokrati är att majoriteten bestämmer. Men denna idé är farlig eftersom ett sådant system riskerar att bli ”majoritetens tyranni”, för att låna en formulering av liberalen John Stuart Mill. Majoriteter kan utöva förtryck av utsatta minoriteter – och kalla detta för demokrati. Majoritetsbeslut är alltså inte nödvändigtvis demokratiska.
Ett alternativ är att tala om demokrati som ett statsskick. Oftast sammankopplas ordet demokrati med en särskild typ av stater – ”demokratier” – vilka definieras som kontraster till sin motsats; diktaturer. Det vill säga att världens stater är binära. Antingen är en stat en demokrati eller så är den en icke-demokrati. Svart eller vitt.
Det genomförs regelbundet undersökningar om hur många länder som är demokratier. Men experterna som utför dessa undersökningar påtalar hur svårt det är att avgöra var gränsen går. Det finns väldigt många länder som befinner sig i gråzonen. Då framstår tanken att dela in världens länders statsskick binärt i två avgränsade lådor – icke-demokratier respektive demokratier – som omöjlig. Vi behöver en massa mittenlådor.
Lösningen blir oftast en checklista över yttre attribut, det vill säga en yttre beskrivning av hur statsskicket demokrati ser ut. En sådan checklista kan se ut så här:
Den politiska makten tillsätts i fria och rättvisa val.
Det råder yttrandefrihet och pressfrihet.
Det råder rättssäkerhet.
Men en sådan checklista är inte en definition – lika lite som en shoppinglista representerar en färdig maträtt.
Betydligt effektivare är det att definiera demokrati som en politisk ideologi. Först och främst blir det därmed enklare att förstå att ingen statsbildning någonsin har varit helt och hållet demokratisk, eftersom ingen politisk ideologi fullständigt har behärskat en stat och dess befolkning.
Vi slipper vidare problemet räkna upp en shoppinglista med yttre attribut, vilka i sig är svåra – eller rentav omöjliga – att avgränsa och definiera. Istället är demokratiska politiska manifestationer (fria val, yttrandefrihet, rättssäkerhet, med mera) effekter av att den demokratiska ideologin framgångsrikt erhåller makt inom stater, som därmed kan kalla sig demokratiska.
Den centrala ideologiska idén är att demokrati innebär inkludering. ”Demokrati innebär jämlikhet, det vill säga att alla medlemmar av samhället inkluderas jämlikt i beslutsprocesserna och har lika möjlighet att påverka”, skriver demokratiforskaren Iris Marion Young.
Inkludering paras generellt ihop med begreppet ”dialog”. Den inkluderande samhälleliga dialogen är en ständigt pågående process, som är central för hur det demokratiska samhället ska fungera. Alla samhällsgrupper, minoriteter och individer är inkluderade i denna demokratiska dialog. Ett försök att definiera demokrati som ideologi är följande:
”Demokrati är en folklig politisk ideologi som strävar efter maximal jämlik inkludering av största möjliga mängd människor (medborgare) i den offentliga dialogen med samhälle och stat; samt maximal jämlik inkludering i samhälleliga relevanta beslutsprocesser; utifrån en övertygelse om mångfaldens överlägsenhet samt alla människors lika värde, kvalifikation och värdighet.” (Arnstad 2018)
Reflektera
Vad är demokrati för dig? Framförallt ett system för att fatta beslut, eller är det också ett sätt att leva och skapa samhällen tillsammans?
Digitalisering
Jörgen Johansson
Regeringens så kallade AI-kommission presenterade sitt slutbetänkande ett halvår före det att arbetet skulle vara slutfört. Argumentet var att det brådskar med att introducera AI (artificiell intelligens) i den offentliga verksamheten. Det sägs att Sverige halkar efter andra länder vad gäller introduktionen och användningen av AI (se DN-debatt den 26/11 2024). AI-kommssionen skriver att AI är en samhällsfråga och inte en teknikfråga. Frågor som pockar på uppmärksamhet och som borde leda till bred debatt bland samhällets gräsrötter bör vara:
Vad gör egentligen en ökande mängd digitala möten – chattfunktioner, digitala möten, ansiktsigenkänning, robotar som beslutsfattare mm – med oss som människor?
AI-kommissionen proklamerar att AI är en samhällsfråga - inte bara en teknikfråga – och hävdar att det behövs mer satsningar på folkbildning, vidareutbildning av lärare samt kompetensutveckling. Vad innebär det i konkreta och vardagliga sammanhang? Vilken roll bör folkbildningen ta på sig?
Reflektera
Känner du igen frågorna som ställs kring AI? Är AI en samhällsfråga och inte en teknikfråga? Vad innebär det?
Extremism
Anna Ardin
Extremism är ett begrepp som ofta används för att beskriva något farligt eller hotfullt. När jag säger extremist tänker du kanske på en maskerad stenkastare. Men egentligen betyder ordet ju bara långt från normen. Så vad som anses extremt beror helt enkelt på vilka normer som råder i samhället. När demokratiska idéer började få stöd var kallades de extremism, av en makt som tyckte att det var bra som det var, utan inflytande från kreti och pleti.
I min forskning ser jag hur radikalt inkluderande och demokratiska aktörer återigen extremiseras. Ett tydligt exempel är att företrädare för civilsamhället i en studie svarat att de blivit kallade saker som demokratiextremister och rättighetsextremister. Detta väcker frågan: Är extremism alltid negativt? Kan det till och med vara nödvändigt att vara “extrem” för att försvara demokrati och rättigheter i ett samhälle som begränsar dem? Att vara “extremt bra” kan ju inte per definition vara något dåligt. Det handlar helt enkelt bara om att vara mycket bättre än genomsnittet.
Om vi tänker på extremism som något som stör den rådande ordningen, är det då alltid negativt? Historiskt sett har många viktiga samhällsförändringar drivits av människor som betraktats som extrema i sin samtid, som kvinnors rösträtt och medborgarrättsrörelsen. Kan en demokratiextremist idag vara någon som står kompromisslöst för demokratiska principer i en tid när dessa urholkas? I ett samhälle som rör sig bort från demokrati kan det paradoxalt nog krävas extrema åtgärder – inte våld, utan ett kompromisslöst förhållningssätt till värden som yttrandefrihet och jämlikhet – för att skydda det som hotas.
Reflektera
Vad som anses vara extremism ändras över tid, varför är det så? Kan ni hitta exempel? Vilka tankar väcker texten?
Folkbildning
Anna Ardin
Folkbildning är i sig själv en demokratisk praktik, och den har spelat en central roll i Sveriges demokratiska historia. Jag ser folkbildningen som en praktisk tillämpning av principen om deliberativ demokrati – en plats där människor möts för att lära av varandra, tänka kritiskt och engagera sig i samhällsfrågor. Folkbildningen bidrar till att skapa förståelse för olika perspektiv, samtidigt som den stärker människors möjlighet att delta i samhället.
I sin ideala form är folkbildningen en plats där demokratin får liv. Den skapar utrymme för dialog och delaktighet och är en förutsättning för att demokratiska värden ska kunna fördjupas. Jag tror att folkbildningen har varit en av anledningarna till Sveriges tidigare starka position i mätningar av demokrati. Men vad händer med folkbildningen idag? Varför är finansiering till folkhögskolor och studieförbund så ifrågasatt från politiskt håll? Hur ser framtidens folkbildning ut, kan civilsamhället organisera folkbildning i opposition till en auktoritär stat?
Reflektera
Anna Ardin skriver att folkbildning är tillämpning av deliberativ demokrati, vad innebär det för dig? Hur görs demokrati inom folkbildningen? Reflektera också över frågorna i texten.
Försoning
Bernt Hermele
Är fred och försoning möjlig?
Under de 21 år som gått sedan mordet på min mamma av en palestinsk självmordsbombare har jag försökt laga det som inte går att laga. Efter mordet stumnade jag inombords, det var som att leva på botten av en brunn, tyst och mörkt och med en tung sten placerad ovanpå brunnslocket.
Tre år efter mordet på mamma, 2005, fick jag idén att göra tv-dokumentären ”Min mamma mördades av självmordsbombare”. I dokumentären sökte jag upp självmordsbombarens far. Jag tänkte att kanske kunde vi två förstå varandra, jag som blivit av med en mor, han som blivit av med en son. Jag tänkte att nu var min sorgeperiod över. Nu var jag redo att gå vidare, att laga det som inte gått att laga. Men arbetet med dokumentären gav ingen lindring eller försoning, jag var kvar på botten av brunnen.
De senaste sex åren har jag samlat in närmare 300 berättelser från människor som överlevt Förintelsen och Nakba och barn till överlevare. Det är ofta grymma berättelser, men här finns också berättelser om försoning och vänskap.
Hanna Dahlgren, som överlevt Auschwitz fasor, fick frågan när hon kände sig som en människa igen. Hon svarade:
”Det är ingen punkt som är och består, det är som en plattform som blir större och större. Jag tar emot gåvor i form av vänlighet. Mitt människovärde hade jag eftersom jag var född till människa. För mig räcker det på något sätt som försvar.”
Assad Ammiya, född i Palestina, berättade om vänskap:
”När jag var 13 började jag jobba på ett café. Där blev jag vän med Jochanan. En dag blev han påkörd av en brittisk militärjeep. Han togs till sjukhuset, men dog efter fyra dagar. Jag ville gå på hans begravning, men hade inget att täcka huvudet med, så jag stod vid ingången och grät.
- Är det din bror?, frågade en man.
- Nej, det är min kompis, men han var som en bror.
Mannen gav mig en kippa med en davidsstjärna på, så jag kunde gå fram till graven.”
Arbetet med att dokumentera Förintelsens och Nakbans berättelser har för mig inneburit en slags lindring, en försoning, med min egen historia. Efter 21 år har jag nått en punkt som gjort det möjligt att formulera följande sammanfattning, fyra meningar lång:
Min mamma, Perla Hermele, föddes 1923 i Königsberg i den tyska provinsen Ostpreussen, nuvarande Ryssland. När staden 1946 blev en del av Sovjetunionen ändrades namnet till Kaliningrad. Hon dödades 2002 i Netanya i Israel. Platsen hette tidigare Umm Khalid och låg i Palestina.
Reflektera
Är fred och försoning möjligt?
Försvar
Gunnar Danielsson
Vad är viktigast att försvara?
Hur kan vi försvara det som är viktigast att försvara?
Mot vad försvarar vi oss?
Med vilka medel är det rimligt att försvara sig? Sin familj?
Med vilka medel är det rimligt att försvara ett land?
Vad är motsatsen till försvar? Anfall? Passivitet?
Förtroendevald
Jörgen Johansson
I den svenska kommunallagen (se 4 kap) definieras ledamöter och ersättare i kommun- och regionpolitik som förtroendevalda. Att benämna demokratiska uppdrag i kommuner och regioner med begreppet förtroendevald, i stället för kommunpolitiker, ger en fördjupad demokratisk innebörd och förståelse. Det anknyter till grundprinciper hos folkrörelser och föreningsliv att de personer som utses att leda en förening ska se till föreningens bästa och att medlemmarnas intressen alltid sätts främst i föreningens beslutsfattande.
Reflektera
Vad betyder ordet förtroende för dig? Kan det ha betydelse för demokratin att vi använder ordet förtroendevald? Kan det ha betydelse för de som är förtroendevalda? Hur i så fall?
Gemenskap..
.. och gemensamhet
Jörgen Johansson
Att inte styra samhället gemensamt betyder att någon eller några har makt över flertalet – vilket strider mot demokratins grundprinciper. Demokrati är övertygelsen om värdet av att alla ger upp delar av sitt självbestämmande för att ingå i en gemenskap med andra. Det är ett samhälle där vi blir till som människor genom gemensamhet. Enligt den danske folkbildaren Hal Koch är demokrati två ting, både beslutsform och livsform. Beslutsformen består av omistliga och formellt formulerade värden för fri- och rättigheter, allmän rösträtt och rättssäkerhet. Demokrati är dock alltid också en livsform; en gemensamhet mellan människor och ett sätt att leva tillsammans med respekt och förståelse för varandras livssituation.
Tips på läsning: Trängd demokrati. Om politikens vardag och om att vara människa av Malin Rönnblom, Kerstin Alnebratt, Maud Eduards, Jörgen Johansson och Andreas Öjehag-Pettersson. Gidlunds förlag
Reflektera
Vad tycker du om ordet “gemensamhet” för att beskriva relationen mellan människan och demokrati?
Kunskap
Peter Aronsson
Vad är relationen mellan kunskap och demokrati?
En viss nivå av kunskap är en förutsättning för att kunna utöva demokrati. I upplysningstraditionen finns det en dominant framstegstro som tänker att de ömsesidigt förstärker varandra. Men det finns också varnande röster som menar att kunskap kan och ibland bör övertrumfa demokrati. Vi bör inte rösta om matematikens resultat eller bästa medicinen. Men kunskap är ofta preliminär, under utveckling och förändring, som kostråd. Att då med kunskap tysta avvikande röster är inte legitimt.
När kalla kriget tog slut och muren föll kändes världen hoppfullt och entydigt vara på väg mot ökad demokrati. Efter millennieskiftet har det visat sig vara en förhastad slutsats. Trots fortsatt stora ökningar av både forskning och högre utbildning går utvecklingen för demokrati, hur den än mäts, tillbaka på bred front. Flera länder blir autokratier. Allt färre människor lever i demokratier. I demokratier antas allt fler auktoritära drag. Den snabbaste kunskapstillväxten sker i totalitära stater som Kina.
Betyder det att den positiva kopplingen mellan kunskap och demokrati är falsk? Nej, men ökad kunskap är en nödvändig men inte tillräcklig komponent. I vår tid står vi inför så komplexa frågor att lösa, de politiska systemen är svaga, fördelningen av välfärd ojämn - då slår gärna rädsla och hopplöshet över i en desperat tro på enkla och snabba lösningar som bara en stark ledare kan föra i hamn.
Vi behöver kunna visa på både mer realistiska och hoppfulla exempel på hur hållbara lösningar ger mer kunskap och demokratin spelrum - inte mindre.
Kunskap
Martin Börjeson
Man brukar säga att kunskap är makt. Och det är förstås så att vi genom att erövra kunskap tar makt över våra livsvillkor. Eller som filosofen Immanuel Kant på 1700-talet formulerade det; att vi genom upplysningen kan träda ur vår självförvållade omyndighet.
Men kunskapen är inte som andra tillgångar, så att var och en får mindre av den om det är fler som delar den. Tvärtom växer den ju fler som får tillgång till den – kunskapen något som kan göra oss fria tillsammans. I grunden handlar den om vår gemensamma förståelse av världen och om vår inlevelse i andra människors villkor.
Därmed är den både en förutsättning för, och ett resultat av, demokratin. Att tillsammans skapa kunskap är därför inget mindre än att praktisera demokrati.
Reflektera
Vad krävs för att den goda potentialen i sambandet mellan kunskap och demokrati ska bära människors och samhällets växande och vända samtidens negativa trend?
Människosyn
Pa Modou Badjie
God människosyn – en grundpelare för ett demokratiskt samhälle
Begreppet god människosyn är avgörande för att bygga och bevara ett demokratiskt samhälle. Det handlar om att se och erkänna människans inneboende värde, oavsett ursprung, hudfärg, ålder eller bakgrund.
En god människosyn innebär att förstå vikten av att låta ALLA röster bli hörda och att aktivt inkludera varje individ. Ingen lämnas utanför, och varje person har rätt att bli sedd och respekterad.
Att leva med en god människosyn är att agera med empati, respekt och jämlikhet. Det är en inställning som stärker samhällsgemenskapen och skapar en värld där alla känner sig värdefulla och delaktiga.
Reflektera
Kan man ha god människosyn oavsett politiska och ideologiska övertygelser? Vad är god människosyn för dig?
Populism
Peter Gustavsson
Trots att ordet populist/populism används ofta i det offentliga samtalet, så finns ingen allmänt vedertagen definition av vad det betyder.
Begreppets första användning var för att beskriva politiska vänsterrörelser med sina rötter bland jordbrukare, som de ryska narodniki och amerikanska People’s Party, under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. I USA kan begreppet fortfarande användas för att beskriva vänsterpolitiker som verkar i en mer agitatorisk nerifrån-och-upp-tradition.
Begreppet kom till bredare användning under efterkrigstiden, då det kunde användas om rörelser på alla möjliga platser på den politiska skalan. Inte minst kom det att användas om rörelser i en högerradikal och -extrem tradition som växte sig allt starkare runt om i västvärlden från 1980-talet och framåt, för att slippa använda mer precisa begrepp med historisk belastning som fascism, nynazism eller liknande.
Få politiska aktörer och rörelser beskriver sig själva som populistiska. Begreppet används oftare av de påstått populistiska politikerna och rörelsernas motståndare, som använder det nedsättande om sinsemellan ganska skilda politiska krafter.
Om begreppet har en kärna, handlar den om en attityd av att sätta folket i motsatsställning till styrande eliter. Men en sådan attityd kan också sägas vara en demokratisk grundidé, starkt representerad i folkrörelser som kämpade igenom folkstyret i motsats till makteliter som in i det sista vägrade släppa fram rösträtten.
Därför kan det ses som ohistoriskt att utmåla alla folkliga uttryck av motstånd mot politiska och ekonomiska eliter som antidemokratiska. Man skulle rentav tvärtom kunna säga, att den som kallar rättmätig kritik för populistisk gör sig förtjänt av folkets vrede.
I statsvetenskaplig litteratur används begreppet populism ofta för att beskriva politiska rörelser som vill försvaga rättsstat, fri press och olika konstitutionella begränsningar för att koncentrera makten till en auktoritär ledare. Dessa rörelser säger sig ofta verka i folkets sanna och oförfalskade intressen, men i själva verket vill de försvaga demokratin och samla makten till en ny, gammal eller nygammal elit. Om man vill kalla det för populism är en smaksak, men det har inte särskilt mycket att göra med att ge folket mer makt.
Reflektera
Har du använt begreppet “populist” för att beskriva en politiker eller politiskt parti? Stämmer det med beskrivningen av begreppen här i texten? Finns det andra begrepp vi skulle kunna använda?
Tolerans
Lena Posner-Körösi
Ordet tolerans kan verka positivt, att samhället är tolerant mot olika företeelser och människor, att vi som individer är toleranta gentemot det som är annorlunda.
MEN, för mig är det ett negativt ord. Att tolerera någon eller något är ett maktperspektiv. Vem är tolerant – jo den som anser sig ha tolkningsföreträde, eller tillhör en majoritet.
”Vi tolererar dig/er, vi är så toleranta.” Men nej tack, det är inget positivt. Att bli tolererad är inte samma sak som att bli respekterad. Man är satt på undantag. Och om man beter sig eller är alltför annorlunda, är man inte längre tolererad.
Reflektera
Vad väcker texten i dig? Tycker du att tolerans är ett negativt eller positivt laddat begrepp?